No serum can cure, all the pain I've endured, from games to girls to back to snortin' it pure...
Ikväll har jag lärt mig innebörden av förföljelse. Ingen fattar vad det betyder men det kommer jag när jag läser det här i framtiden.. och det är allt som räknas.
Ibland, vissa dagar, mår jag verkligen skit. När alla problem framstår som gigantiska och olösliga. Alkholiserad farsa, deprimerad och deprimerande morsa, psykotisk syrra och en brorsa som har fastnat i en omogen tonårsdröm och som fattar vad man går igenom men ändå inte sträcker ut en hjälpande hand.
Känner mig inte ens inspirerad att skriva blogginlägg längre men ligger här och kan inte sova, så varför inte utöva lite självterapi i form av klassisk free-association therapy. Normalt sett skulle jag väl slänga i mig några kodein-tabs eller någon benzo, men har droguppehåll. Inte på grund av drogerna i sig egentligen, utan andra faktorer så som ovan nämnda familjemedlemmar samt en viss psykologisk instabilitet. Känner mig otålig, varför går allt i cirklar? Eller är det bara jag som är snurrig?
Vänner har lyckats, vänner jag vet är dummare än mig själv och med mindre intelligens och social förmåga. Skillnaden är helt enkelt ambition och kämparinstinkt vad jag kan se. Dags för skärpning.
Vart ska man rikta energin? Rikta den på andra och du mördar någon eller blir sviken. Rikta den på dig själv och du upplever ångest och sömnproblem. Now ain't that a BITCH?
PS. jag tror någon vet vem jag är.... kanske byter bloggadress om ett tag. Fast isåfall tipsar jag om en annan som ni kan läsa istället. Frågan är hur fan någon har luskat fram det?
Ibland, vissa dagar, mår jag verkligen skit. När alla problem framstår som gigantiska och olösliga. Alkholiserad farsa, deprimerad och deprimerande morsa, psykotisk syrra och en brorsa som har fastnat i en omogen tonårsdröm och som fattar vad man går igenom men ändå inte sträcker ut en hjälpande hand.
Känner mig inte ens inspirerad att skriva blogginlägg längre men ligger här och kan inte sova, så varför inte utöva lite självterapi i form av klassisk free-association therapy. Normalt sett skulle jag väl slänga i mig några kodein-tabs eller någon benzo, men har droguppehåll. Inte på grund av drogerna i sig egentligen, utan andra faktorer så som ovan nämnda familjemedlemmar samt en viss psykologisk instabilitet. Känner mig otålig, varför går allt i cirklar? Eller är det bara jag som är snurrig?
Vänner har lyckats, vänner jag vet är dummare än mig själv och med mindre intelligens och social förmåga. Skillnaden är helt enkelt ambition och kämparinstinkt vad jag kan se. Dags för skärpning.
Vart ska man rikta energin? Rikta den på andra och du mördar någon eller blir sviken. Rikta den på dig själv och du upplever ångest och sömnproblem. Now ain't that a BITCH?
PS. jag tror någon vet vem jag är.... kanske byter bloggadress om ett tag. Fast isåfall tipsar jag om en annan som ni kan läsa istället. Frågan är hur fan någon har luskat fram det?
Kommentarer
Trackback
